Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson föll inte in i den generösa avtackningskören. Hans bidrag till Sahlin blev ett utlåtande över henne som hans och hans partis främsta inspiratör för det som de är emot, nämligen det mångkulturella Sverige. Åkesson och SD anser att det varit ett misslyckat så kallat projekt. 
Sahlin återgäldade de mot henne kritiska orden med att säga att det var den bästa present som hon kunde få. De andra partiledarna var mer generösa än Åkesson mot Sahlin. 
Maria Wetterstrands och Sahlins ömsesidiga hedersbetygelser stod ut som de mest hjärtliga. Sahlin sa sig betrakta Maria Wetterstrand som en syster. 
Lars Ohly (V) var imponerad över Sahlins styrka i valrörelsen då hon utstod hårda angrepp från sina motståndare. Fredrik Reinfeldt (M) framhöll i sitt tack till Sahlin hennes engagemang för homosexuella och mot rasism. Han överlämnande även en present, en I-pod med ljudbok, från regeringen. 
Göran Hägglund (KD) prisade Sahlins förmåga som kommunikatör och hejdade sina lovord med motiveringen att S kanske tar tillbaka Sahlin som partiledare då de hör berömmet. Maud Olofsson (C) gav Sahlin ett grönt färgat dricksglas. 
Folkpartiledaren Jan Björklunds ord om Sahlin var politiskt intressanta. Han sa att om Sahlin före valet hållit det tal hon höll till förtroenderådet efter valet hade även han kunnat rösta på henne. 
Björklund kanske ville ta tillbaka sitt beröm till Sahlin när hon kritiserade Folkpartiet för att ha blivit mer likt Moderaterna och förlorat sin socialliberala prägel med månande om handikappade, bra socialförsäkringar och annat under hennes 30 år i politiken. 
Även om det handlade om förståeligt vänliga ord om den avgående S-ledaren Sahlin var det symptomatiskt att partiledardebatten kom att handla om Socialdemokraterna och dess ledare. Det fokuserades dock även på den borgerliga regeringen och dess politik. 
Regeringens partiledare, med statsminister Reinfeldt i spetsen, tyckte förstås att de gjorde ett bra jobb. Reinfeldt lät som ett eko från den inför valet 2006 nöjde Göran Persson. Maud Olofsson sa också att hon var nöjd med regeringens politik. Det var även Björklund, som redogjorde för de framgångar han tyckte sig se på det utbildningsområde som han är ansvarig för. 
Wetterstrand pressade regeringen med frågor om den ansåg att den gör tillräckligt för att järnvägarna ska fungera, eftersom regeringen inte ger dem mer resurser utan går in för skattesänkningar. Mona Sahlin ställde en liknande fråga gällande välfärden. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Villaägare i storstäder, som Sahlin knackar dörr hos då hon kampanjarbetar, måste rösta på partiet med entusiasm och inte, som nu, av uppoffring. S ska ta farväl till återinförd förmögenhetsskatt, fastighetsskatt och borttagande av jobbskatteavdrag. ...

Borg håller nämligen på att ge Sverige ekonomiska problem. Det kan låta konstigt, eftersom svensk ekonomi och statens finanser är starka. Men det är det som är problemet. För han borde göra något åt nackdelarna med ekonomins överhettning. En är de hö...

Sven-Erik Österbergs arbetarbakgrund - och avsaknad av akademisk utbildning - är idag ganska sällsynt i den politiska elitens Sverige. Men när allehanda experter nu tillfrågas om trolig ny partiordförande för (s) är det han som oftast nämns. Räcker h...

Som jag skrev inledningsvis i denna artikelserie tyder ingenting på att den nya rovdjurspolitiken är mer förankrad än den gamla. Det är inte konstigt. Grundproblemet kvarstår ju: landsbygden utarmas och så länge inget görs åt det kommer vargen att fu...